Vi bredde ut ett vitt papper över ett stort bord. Sen satte vi oss allihop runt bordet. Där fanns massor av kritor i alla färger. Så fick var och en börja rita någonting. Vad som helst. Efter en kort stund bytte vi plats och nästa person fortsatte på en annans målning. Och sen fortsatte vi så laget runt. Målade och bytte plats. Målade och bytte plats. Till sist var hela den vita duken full av de härligaste figurer. Där fanns en katt med ett människoansikte på magen. Han satt bredvid de underbaraste blommor. Invid en svart väg låg en hus med en strålande regnbåge över taket. Och där fanns fåglar som flög och tappade maten på marken. Mössen sprang.

När hela duken var full fick var och en hitta på sin egen lilla korta saga utifrån målningarna. 

Till sist avslutade vi med att var och en fick läsa upp sin saga. Ingen saga var en annan lik. Applåder!

Trivs du på ditt jobb?

– Ja, det gör jag. Väldigt bra! Det är ett väldigt omväxlande och intressant arbete.

– Vad har du för olika jobb?

– Jag jobbar ju som du vet på fyraåriga och där jobbar jag med både yrkesträning och verksamhetsträning. Och sen jobbar jag med autismverksamheten. Sen så jobbar jag också som engelsklärare på IV programmet. Och så har jag musik också på IV-programmet. Och sen har jag också musik på barn och fritid. Innan så jobbade jag som engelsklärare på omvårdnadsprogrammet. Jag har haft lite olika jobb.

– Hur många år har du jobbat som musiklärare?

– Ja du, jag har nog jobbat i över 20 år som musiklärare. 20-25 år har jag jobbat som musiklärare.

– Hur många skolor har du jobbat på som musiklärare?

– Ja, om man räknar dom som jag varit lite längre 

på  så är det Fäladsgården, sen jobbade jag på Magleskolan, sen jobbade jag på Vipan. Men sen har jag också jobbat på Fåglasång, som ligger utanför Södra Sandby och sen har jag jobbat på Nimbusgården på Norra Fäladen. Sen har jag jobbat i Hardeberga. Innan dess vikarierade jag på många skolor både i Göteborg och Lund. En vecka här och en vecka där och så.

– Är du nöjd med att vara musiklärare eller skulle du vilja göra nåt annat?

– Nej, jag är nöjd med det. Jag tycker det är roligt. Men jag gör annat också. Jag är musiker. Jag är iväg och spelar på olika ställen. I kyrkor spelar jag och jag spelar i konsertsalarna, på biblioek, ja, på olika ställen. Och du har ju hört mig spela i Domkyrkan.

Och på ditt bröllop spelade jag i kyrkan också! 

Skratt.  Ja! Det lät ju bra!  Skratt.

– Det var väldigt fint allting. Din klänning var väldigt fin. Och Daniel var väldigt fin också.

– Vad är det roligaste med att vara musiklärare?

– Det tycker jag är att träffa eleverna. Och träffa er och prata ihop och så. Och se hur musiken påverkar en, att man kan lära sig saker. Och se att det har en betydelse att man gör nånting och att man jobbar med det. Det ät jätteroligt.

– Det är ju bra.

– Nu har jag en liten överraskning till dig!

Jo, jag skulle vilja tacka dig för allt du har gjort för mig och ställt upp för mig. Jag uppskattar verkligen när du spelade på mitt och Daniels bröllop.

– Det var roligt att höra!

– Du ställer alltid upp för mig. Du har alltid lyssnat varenda gång jag velat prata med dig. Jag var alltid lika glad när jag visste att jag skulle komma till dig och ha lektion med dig.

– Vad roligt, Jolina!

– Alltid lika roligt!

– Jag blir glad när jag hör det här!
——————–
Jojo

Tanken var att skapa möjlighet till att träffas för att skapa broar till gemenskap för alla.
 
En eftermiddag fylld med möjligheter att träffa alla djur som finns på gården. Här fick man klappa katter, kattungar, kaniner, höns, ankor, grisen Börje och hans nya flickvän. Den största favoriten var så klart hästarna. Här fanns nämligen möjlighet att både rida och åka häst med vagn. Så hästarna var fullt upptagna under eftermiddagen.

Flera av kaninskötarna hade kommit för att låta kaninerna vara ute på gröngräset så att alla som ville skulle kunna få gosa och klappa.

Ett initiativ från Kajsa Mårtensson FUB Mellanskåne som själv sysslar med funktionshindrade barn och hästar resulterade i detta samarbete med 4H gården.
Alla hjälptes åt så det blev ett mycket bra resultat.
Vädret gynnade också eftermiddagens aktiviteter.

Det grillades korv och fikades. Träffen var välbesökt med barnfamiljer från Helsingborg, Kävlinge, Lund och Eslöv.
Samarbetet kommer att skapa förutsättning för fortsatta träffar.

Huset skall vara rött.

Så har jag en katt som heter Tusse.

Han trivs jättebra vid havet så han kan springa i sanden.

En dag upptäcker jag att jag glömt att vässa pennorna. Jag säger till gruppen: Himmel, jag har glömt att vässa pennorna!

Hampus:  Jag skulle behöva vässa mig själv för jag är uddlös!

Olof:  Det där skämtet var inte särskilt vasst!

En dag ska vi skriva om rymden. Vi sitter och spånar om vad man kan skriva om den. 

Hampus:  Om man går på rymdrestaurang och äter, blir man upprymd då?

Vi pratar om några människor som är sjuka och behöver att någon botar dem. En man ska kanske hjälpa dem.

Då säger Eva:  Han kan väl ge dem fotmassage!

Olof:  Då blir han en toffelhjälte!

Vi ska kanske åka till ett bibliotek och framföra gruppdeltagares skrivande. Jag föreslår att de också  läser upp sina kvickheter.

Hampus:  Men det får inte bli för kvickt! Då får man böter för fortkörning!

Till sist har vi skojat och skrattat så länge att jag säger: Nej, nu får vi skärpa oss.

Eva:  Det kan inte jag för jag har inget skärp!

Olof:   Det skämtet sitter lite löst!

Hampus:  Då kan man tro att man är en hängselstropp!

Gunne

Gunilla

En stor upp och nervänd papplåda som rörde sig.   Jag stannade bilen , gick ur och lyfte på lådan. Därinunder satt en liten pojke!

Jag frågade pojken: ”Vem är du?”

Han svarade: Jag är pojken som blev kidnappad när jag var ute och handlade med min mamma.

En arg tant tog tag i mig och stoppade mig i en papplåda och postade mig. Jag har åkt långt i min papplåda och jag var rädd under färden. Jag visste inte vem jag skulle komma till och hur de skulle ta hand om mig.

Jag sa: jag kan ta hand om dig och bli din vän. Kom och sätt dig i min bil så åker vi till Göteborg och går på Liseberg.

Ja det gör vi sa pojken och så åkte vi till Liseberg. Vi åkte alla karuseller som fanns där.

Pojken tyckte om mig och vi hade väldigt roligt ihop. Jag döpte honom till pojken i papplådan. Vi blev bästa vänner.

Nu har jag lagt in det ni skrivit tidigare för Lundafubaren nr 1, 2009.

Eftersom den Lundafubaren inte fick tryckas, har jag här i Skrivarbladet lagt in era bidrag med publiceringsdatum den 12 januari.

Det var den dagen som vi i redaktionsgruppen skickade Lundafubaren för tryckning och publicerade den på Internet.
(www.lund.fub.se/LundafubarenPDF/LUNDAFUBAREN_09X.pdf )

Olofs porträttgalleri lade jag in i februari för att den månaden inte skulle bli tom.

Jag har lagt in allt under era användanamn för att ni själva ska kunna ändra om ni vill.

Så börja gärna läsa baklänges från januari och februari och fortsätt sedan med ert fina skrivarjobb!

Hälsningar
Hans